I’m free, free fallin’

Igår ikväll när jag gick hem och endast gatubelysningen sken upp längs Skolhusgatan och musiken spelade i mina öron hade jag en underbart skönt känsla i kroppen. En känsla som jag inte kan beskriva. Jag vet inte heller vad jag riktigt kände. Jag mådde bra. Jag tror att jag trivdes. Med blandade känslor. Idag är det mulet och jag trivs inte. Jag har vänner och bekanta som just nu packar ner livet i en kappsäck eller flera och skall ge sig av för att söka lyckan och äventyret någon annanstans. Några av dessa verkar inte riktigt vara redo att åka ännu och tänker ”nej bara en vecka till här hemma”. Nu är jag på ett sånt humör att jag skulle kunna packa ner mitt liv i en cittari-påse och ge mig av.
Hösten och mörkret kommer vare sig man vill eller ej. Rutiner skapas och man bör veta vilken dag det är. Sommaren är så mycket härligare, så mycket mer spontan.
Fast man kan ju se fram emot mycket med hösten trots allt. Träffa alla nya och gamla studiekompisar osv.. Och som vanligt bli en mycket bättre människa som studerar flitigare, blir mer ordningssam, tränar ännu mer, äter hälsosamt, slutar röka och dricker mindre. Återstår att se. Nu skall jag sminka mig och sen gå på stan med Bina. Kanske jag kan börja mitt ”bra-människa-liv” redan idag och handla något snyggt höstplagg. Är man en bra människa bör man se ut som en också.