om nätterna kommer odjuren fram

Vilket växlade väder det har varit idag. I morse var det hur soligt som helst men när jag gick ut med byket kom det några enstaka droppar regn på mig men jag tänkte lite optimistiskt att ”äh det slutar och tvätten hinner bli mr torr än vad det kommer regn”. Sagt och gjort hängde jag ut gardiner och kläder på ”tork”. Packade ihop mer saker och förde till Skolhusgatan. Där blev jag överraskad över en ny hylla som Sofia och Bina hade handlat till badrummet tidigare på dagen. En stor hylla nästan som en bokhylla. Ett riktigt brakfynd från Citymarket. Om man skall bo tre tjejer behöver man myckte förvaring i badrummet. Jag kollade en repris av ”Familjen Annorlund” på sveriges tv4 innan jag for iväg till jobbet. Gud vad gullit jag kan tycka vissa dagar det kan vara med familj och barn. De dagar jag känner mig ensam skulle jag gärna ha 7 gulliga barn. Tur att jag snart flytta så jag inte behöver känna mig ensam så länge till. Jag vill ju inte sluta som Nadya Suleman”octomama” hon som födde 8 fu*kin ungar samtidigt! När jag var i jobbet hörde jag plötsligt hur det störtregnar, åtminstone två störskurar kom ner över Vasa ikväll. Tur att jag stod inne, men värre var det ju för mina nytvättade gardiner som fortfarande var(är) på tvättställningen ute. Efter jobbet for jag och Emmi till Amarillo på en after-work lonkero och delade lite muchos nachos och många tankar. Vi satt ute på terassen när regnet öste ner. Det var mysigt. Vi for sen hem till henne och satt på balkongen resten av kvällen. När jag kom hem möttes jag av denna tomhet. Det blev inte som jag tänkt mig. Mitt liv känns just nu meningslöst och förjävligt helt enkelt. Jag glömmer bort och ignorerar det om dagarna eftersom jag så fort jag vaknat sticker iväg och hitar på någonting med kompisar men sen när man kommer hem på kvällen surrar tanken ”varför blev det såhär?”. Meen nog skall jag väl övervinna den också. Jag tror det är det att jag aldrig i mitt liv varit singel. Jag har nästan hela ungdomstiden haft pojkvän. Jag förundras av vissa typer som aldrig vill binda sig, som alltid säger stopp när det blir lite allvariligare. Men nu kommer sommaren och jag skall njuta av singellivet, se vad det har att ge. Så hoppas vi att jag blivit en cool, stark självständig singelkvinna, typ som Samantha i SATC. Haha okej jag kanske inte skall bli som henne men iaf.

DEnna låt får avsluta denna tisdag. En lite deppig låt men ack så fin. Den påminner om en vinternatt i Vallgrund. Lite goda men inte glömda minnen.